Behövs utbildning i geriatrik?

Allmänmedicinaren Richard Wentzel skrev en debattartikel i Nerikes Allehanda, 121111, där han hävdade att primärvårdens personal har adekvat kompetens och intresse för att ge äldre personer god hälso/sjukvård. Han framförde synpunkten att problemet är att politikerna lagt nya uppgifter på primärvården att lösa inom befintlig budget, vilket gör att ”vi inte hinner ge god vård åt äldre”.

Således skulle problemen inom primärvården främst vara en fråga om tid och inte kompetens. Det är anmärkningsvärt att Wentzel hävdar att allmänmedicinare har adekvat kompetens och intresse för att ge äldre personer god hälso/sjukvård, eftersom grundutbildningen av läkare i geriatrik är nästan obefintlig och specialistutbildningen inte innehåller krav på tjänstgöring vid geriatrisk vårdenhet för någon medicinsk specialitet och någon yrkesgrupp utöver geriatriker (!) Skulle då kompetens  inom geriatrik uppstå som en ”emerging property” bara genom att arbeta med äldre personer? Har studier, föreläsningar, falldiskussioner,  laborationer, workshops etc. ingen betydelse just när det gäller geriatrik?

Enligt min mening är den närmast totala avsaknaden av utbildning i geriatrik för alla yrkesgrupper ett uttryck för systematisk åldersdiskriminering och blir särskilt allvarlig eftersom all slags vård och omsorg i hög grad avser äldre personer (se tidigare bloginlägg). Bilden kompliceras när specialister i allmänmedicin spär på detta genom att hävda att det inte heller behövs någon utbildning i geriatrik.
Jag bemötte Richard Wentzels inlägg i vidstående artikel i Nerikes Allehanda 121206.

Till ovanstående kommer att äldre personer (65+) undantagits från modern behandlingsforsning under hela efterkrigstiden och att den praktiska hälso/sjuk-vården och omsorgen samt journalföringen inte alls är anpassad till kunskapsområdet geriatrik och att det är fråga om handläggning av äldre personer med ofta omfattande hälsoproblem och behandlingar i livets slutskede med allt vad därtill hör i form av förlängd tid för återhämtning, psykosociala faktorer och etiska problem.