”Äldreakuter”

Reflexion ÖstergrensJan Östergren, medicinsk huvudredaktör på Läkartidningen, skriver i veckans nummer av Läkartidningen vidstående reflexion med rubriken ”Äldreakuter behövs”. Efter alla nedläggningar av vårdplatser råder brist på vårdplatser på de flesta (alla?) sjukhus, vilket leder till förlängda väntetider på akutmottagningarna, eftersom patienterna inte kan läggas in snabbt. Äldre personer med komplexa hälsoproblem far särskilt illa i detta system. Jan Östergren argumenterar för att många äldre, multisjuka personer inte i första hand behöver ”akutsjukhusets avancerade teknologi och subspecialiteter, utan en säng att ligga i, mat att äta, god omvårdnad och en förståndig doktor inriktad på multisjuklighet hos äldre patienter”. Detta är enligt min mening synonymt med en vård upplagd enligt geriatriska principer beträffande personalens kompetens i geriatrik, team-sammansättning, arbetssätt och journalföring.
Jan Östergrens förslag är bra, men behöver kompletteras med motsvarande perspektiv även efter utskrivningen från akutsjukhuset. Det är ju samma äldre personer med samma komplexa hälsoproblematik, men i mindre akut fas (subakut eller elektiv fas), som givetvis behöver motsvarande geriatriskt baserade handläggning även i öppna vårdformer utanför sjukhuset (primärvård, hemsjukvård, särskilt boende etc). Efter den omfattande nedläggningen av geriatriska vårdverksamheter finns bara en liten rest kvar och nästan bara på akutsjukhus (undantaget är Stockholms läns landsting som har särkilt många geriatriska vårdplatser, alla på akutsjukhus). För att stimulera utvecklingen behövs geriatriska utvecklingsverksamheter, som får stora frihetsgrader att utveckla vården av äldre personer över tid baserat på geriatriska principer, oavsett om de befinner sig i akut, subakut eller elektiv fas.

Annonser

Nationell kommission för reformering av äldrevården?

Skarpa hjärnor-sKrisgrupp WesterholmI veckans nummer av Dagens Medicin skrev chefredaktören, Mikael Nestius, en ledare med rubriken ”Landets skarpaste hjärnor måste reda ut hur de äldre ska vårdas bäst”. Han hänvisar till ett reportage i samma nummer, som visar att ”i stort sett alla landsting saknar en handlingsplan för hur de ska hantera dagens och morgondagens problem med överbeläggningar och behov av vårdplatser”.
Med hänsyn till befolkningsprognoserna är landstingens brist på konkret framtidsplanering obegriplig och direkt oansvarig. Statistiska Centralbyrån (SCB) har beräknat att antalet 85+ ökar med omkring 80 % under de 15 åren 2020-2035. Om dagens hälsosituation för äldre personer inte förbättras radikalt – vilket tyvärr inte mycket tyder på – kommer detta att innebära en historisk belastning på äldrevården och äldreomsorgen.
Mikael Nestius föreslår en nationell kommission som ”utreder hur vi ska få till en bra sjukvård för de äldre” och ”tar fram fakta kring hur vårdbehovet ser ut om fem, tio och tjugo år så att vi börjar planera för det nu”. Han avslutar: ”Vi måste samla landets skarpaste hjärnor för att hitta nya, kreativa och kloka lösningar, annars kommer sjukhusvården att haverera”.

Jag vill påminna om att Olof Edhag, Kristina Färm och Barbro Westerholm redan för drygt tio år sedan (i vidstående artikel på Svenska Dagbladet Brännpunkt) hävdade att ”Görs ingenting radikalt nu blir det värre” och föreslog  ”här och nu en krisplan för dagens och morgondagens äldreomsorg” … utan politiska hänsyn och revirtänkande”.  De problem som författarna lyfte fram i artikeln 2003 är minst lika allvarliga idag, och i vissa avseenden betydligt värre, trots det stora antalet förbättringsprojekt som genomförts i alla landsting och i alla kommuner till massiva kostnader.

Den nationella kommission eller krisplan som föreslås i de två citerade artiklarna vore mycket välkommen, med det avgörande och rimligen okontroversiella tillägget att en sådan grupp eller plan bör utgå från kunskapsområdet geriatrik, så vi äntligen kan börja anpassa äldrevårdens innehåll (= handläggningen av de äldre personernas ofta komplexa hälsoproblem och behandlingar över tid) till äldrevårdens form (=organisation, arbetssätt, journalföring, finansiering) baserad på grundläggande geriatriska principer.

Utöver behovet av personer med gedigna kunskaper och erfarenheter inom geriatrik, låg grad av revirbevakning och stor förmåga till nytänkande krävs ett ganska fritt mandat att vända på många stenar och slakta många ideologiska kor. En stor del av dagens vårdutbildningar och praktiska arbetssätt angående äldre personers hälsoproblem måste reformeras genomgripande om vi skall kunna förbättra vårdkvaliteten för dagens och morgondagens pensionärer.