Sjukvårdens kärnvärden måste bestämma framtiden

Manifest Sjukhusläkaren 2018 nr 2

Sjukhusläkaren publicerade i sitt senaste nummer 2018; nr 2: sid 41 min vidstående artikel med rubriken ”Sjukvårdens kärnvärden måste bestämma framtiden”.

Här sammanfattar jag ett ”Manifest för lämplig styrning av hälso- och sjukvården”, skrivet av Nätverket mot olämplig styrning av hälso- och sjulvården, som idag består av läkare med en lång rad olika medicinska specialiteter över hela Sverige. Många deltagare har gedigen akademisk meritering och många har haft ledande uppdrag inom olika delar av hälso- och sjukvården.

För att kunna lösa den pågående krisen inom stora delar av sjukvården är det nödvändigt att återgå till sjukvårdens kärnvärden (back to basics) och att det utvecklas en allmän acceptans för att interventioner på gruppnivå (= form, t.ex. organisation, ersättningsmodeller, sjukhusbyggen, journalsystem, digitalisering/eHälsa och mycket annat) måste ha samma höga krav på vetenskaplighet och etik som interventioner på individnivå (= innehåll, dvs. diagnostik, behandling/vård  och uppföljning av patienternas hälsotillstånd över tid).

Nätverket har motionerat till Svenska Läkaresällskapets Fullmäktigemöte 180515 ”att Läkaresällskapet ställer sig bakom ‘Manifest för lämplig styrning av hälso- och sjukvården’ och att manifestet ska genomsyra Läkaresällskapets fortsatta arbete”.

Annonser

Tillit mellan proffs och politiker

 

 

 

Göteborgsposten publicerade 5 april vidstående artikel med rubriken ”Tillit förutsätter ömsesidighet mellan proffs och politiker” författad av 60 deltagare i Nätverket mot olämplig styrning av hälso- och sjukvården.

Bristande tillit är ett annat uttryck för misstro, och regeringens beslut 2016 att tillsätta en Tillitsdelegation bekräftar att denna misstro mot proffessionella blivit ett stort problem i det offenliga Sverige och i hög grad bidragit till den kris som föreligger inom många delar av den offenliga sekton, inte minst inom hälso- och sjukvården. Det är förunderligt att politiker, utan egen sakkunskap, sedan lång tid alltmer lägger sig i och detaljstyr innehållet i olika verksamheter.

I artikeln ger vi tre exempel på denna misstro inom vårdsektorn. Exemplet från Socialdepartementet illustrerar att utbildning och erfarenhet inte tillmäts betydelse för styrningen av sjukvården. En av 30 (trettio) socialminstrar sedan 1920 har haft sjukvårdsutbildning. Tidigare socialministern Gabriel Wikström har offentligt bekräftat att ingen person i socialministerns stab har sjukvårdsutbildning. Vi är många som undrar hur detta kunnat hända.

Politikernas uppgift är att styra ramarna för sjukvården, dvs
a) allokera resurser baserat på offentliga och transparenta priorieringar
b) i efterhand (t.ex. årligen) kontrollera att verksamheterna i stort sett drivs och utvecklas i enlighet med prioriteringarnsa, samt att budgten hålls.
Innehållet i verksamheterna måste ledas av personer med gedigen utbildning och erfarenhet av respektive verksamhet. Detta borde vara en självklarhet och denna syn delas troligen av en stor majoritet av medborgarna.