”Kroniker” har svårt att ta för sig på en vårdmarknad

Mats Thorslund 110927

Landstingsrevisorerna i Stockholms län har nyligen publicerat en rapport nr 10/2012 med rubriken ”Vårdgaranti och vårdval – Hur följs effekter för patienter med störst behov?”  Revisorerna skriver att ”det finns en tydlig styrning i landstinget, bl.a. genom ersättningssystemet, mot ökad tillgänglighet vad gäller nybesök och behandling för alla invånare. Kronikergrupper och andra vårdkrävande gruppers behov av bl.a. utsträckt tid för besök, kontroller och återbesök omfattas inte av incitamenten i denna styrning. Därför riskerar de att trängas undan. Data från vårdregistren och flera rapporter ger indikationer på att så kan vara fallet”.

 

Till denna revisionsrapport skall läggas data från professor Mats Thorslunds forskargrupp, som visar att drygt hälften av personer 77 år och äldre saknar förmåga att själva välja utförare inom sjukvård och äldreomsorg – se vidstående artikel som publicerades på DN debatt 110927. Sammantaget talar de två rapporterna för att äldre personer med komplexa hälsoproblem – som samtliga är ”kroniker” – kan bli diskriminerade med dagens vårdvalsystem. Detta innebär att det fria vårdvalet tyvärr kan leda till ytterligare försämringar för äldre personer med komplexa hälsoproblem  – tvärt emot de politiska ambitionerna.

För att får till stånd en mer ändamålsenlig utveckling för äldre personer krävs att kunskapsområdet geriatrik får en stark ställning i hela vård/omsorgs-sektorn. För att detta skall kunna ske behövs minst ett Geriatriskt utvecklingscentrum i varje region som motor för nytänkande och nygörande.

 

 

 

 

 

Annonser

Behövs utbildning i geriatrik?


Visst kan vi vårda äldre_Sida_1

Visst kan vi vårda äldre_Sida_2

Replik Wentzel 121206-1Allmänmedicinaren Richard Wentzel skrev en debattartikel i Nerikes Allehanda, 121111, där han hävdade att primärvårdens personal har adekvat kompetens och intresse för att ge äldre personer god hälso/sjukvård. Han framförde synpunkten att problemet är att politikerna lagt nya uppgifter på primärvården att lösa inom befintlig budget, vilket gör att ”vi inte hinner ge god vård åt äldre”.

Således skulle problemen inom primärvården främst vara en fråga om tid och inte kompetens. Det är anmärkningsvärt att Wentzel hävdar att allmänmedicinare har adekvat kompetens och intresse för att ge äldre personer god hälso/sjukvård, eftersom grundutbildningen av läkare i geriatrik är nästan obefintlig och specialistutbildningen inte innehåller krav på tjänstgöring vid geriatrisk vårdenhet för någon medicinsk specialitet och någon yrkesgrupp utöver geriatriker (!) Skulle då kompetens  inom geriatrik uppstå som en ”emerging property” bara genom att arbeta med äldre personer? Har studier, föreläsningar, falldiskussioner,  laborationer, workshops etc. ingen betydelse just när det gäller geriatrik?

Enligt min mening är den närmast totala avsaknaden av utbildning i geriatrik för alla yrkesgrupper ett uttryck för systematisk åldersdiskriminering och blir särskilt allvarlig eftersom all slags vård och omsorg i hög grad avser äldre personer (se tidigare bloginlägg). Bilden kompliceras när specialister i allmänmedicin spär på detta genom att hävda att det inte heller behövs någon utbildning i geriatrik.
Jag bemötte Richard Wentzels inlägg i vidstående artikel i Nerikes Allehanda 121206.

Till ovanstående kommer att äldre personer (65+) undantagits från modern behandlingsforsning under hela efterkrigstiden och att den praktiska hälso/sjuk-vården och omsorgen samt journalföringen inte alls är anpassad till kunskapsområdet geriatrik och att det är fråga om handläggning av äldre personer med ofta omfattande hälsoproblem och behandlingar i livets slutskede med allt vad därtill hör i form av förlängd tid för återhämtning, psykosociala faktorer och etiska problem.

Utredning om kommunala matlådor i Örebro län

Matlådor SPF-1

Äldre personer som har problem med att själva ordna sin mat kan efter ansökan hos kommunen få s.k. ”biståndsbeslut” om kommunal matlåda. Kvaliteten på innehållet i dessa matlådor har kritiserats under många år ur olika aspekter. Trots all offentlig diskussion finns det ingen samlad utredning om hur kommunala matlådor produceras och levereras respektive hur de äldre personerna uppfattar maten och vilken effekt den har på deras hälsotillstånd.

Under 2012 har Sveriges Pensionärsförbund (SPF), Örebrodistriktet (ordf. Roland Edlund och vice ordf. Ulf Grell), i samarbete med Örebro universitet (undertecknad och dietist, doktorand Stina Engelheart) genomfört en utredning av hur matlådor produceras och levereras i alla 12 kommunerna i Örebro län. Dessutom har maten i matlådor i alla kommunerna provsmakats av lokala SPF-föreningar i respektive kommun. Resultatet av denna pilotstudie har resulterat i en särskild rapport och har även redovisats som ett symposium vid  Medicinska Riksstämman i Stockholm/Älvsjö 121129 och vid ett SPF-seminarium på Scandic Hotell i Örebro 121130 enligt vidstående artikel i Nerikes Allehanda 121101.

Förhoppningsvis kan pilotstudien ge förutsättningar för en mer genomgripande studie av bl.a. biståndsbeslut om matlådor, vad de äldre personerna själva anser om matlådorna, hur stor andel matlådorna utgör av det samlade intaget av energi och näringsämnen över dygnet samt hur de äldre personernas hälsotillstånd utvecklas över tid.

Personer med demens kan skada sig själva och andra

Demens NA 121130-2

Maria Larsson (kd) och Lena Hallengren (s) skrev en gemensam artikel på DN debatt 121129 med rubriken ”S och Alliansen vill tillåta tvång i vården av dementa”. Alliansregeringen och socialdemokraterna är överens om att tillskapa en särskild lagstiftning ”för att – i de undantagsfall där det är nödvändigt – kunna ta till åtgärder som behövs för en god och säker demensvård, även när den enskilde motsätter sig det”. Lagens syfte är att skydda enskilda personer med demens för att skada sig själva och andra, analogt med Lagen om psykisk tvångsvård.

Prästen, värdgrundutredaren och ledamoten i Kd:s partistyrelse, Thorbjörn Larsson, genmälde samma dag att ”detta blir bra argument för att minska personaltäthet, införa övervakningskameror och rörelsedetektorer. Allt för att underlätta en ”smidig” och säker vård. Det blir utan tvivel enklare att bedriva vård för personer med demenshandikapp om vi får låsa in dem”.

Jag tror att det aktuella lagförslaget kan innebära en viktig förbättring jämfört med dagens situation, under förutsättning att det sköts med stor omsorg och att alla tvångsåtgärder omprövas regelbundet. De personer det är fråga om är personer med fysiskt eller psykiskt ”aktiv demens”. Psykiskt aktiv demens betecknas även BPSD = Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Jag kommenterade ovanstående i vidstående intervju i Nerikes Allehanda 121130.