Paradox - ny 171031Paradox 1 del 2

Dagens Medicin publicerade idag mitt vidstående inlägg med rubriken ”Paradox: Hur kan sjukvården resultat vara världsledande trots omfattande problem och brister?
I artikeln diskuterar jag en av flera paradoxer i svensk sjukvård:

Å ena sidan: Världsledande sjukvård
Den färska citerade artikeln av socialministern publicerad i Svenska Dagbladet 171024 stämmer med uppgifter i Lancet i maj i år, där man presenterade en sammanställning över 195 länders sjukvårdssystem Klicka här. Författarna redovisade ett komplicerat Health Assessment Questionnaire (HAQ) index baserat på faktorer som kan påverka mortalitet via personlig hälso- och sjukvård, där man bl.a. inkluderat faktorer som kvalitet, tillgänglighet och bemanning. På en skala mellan 0-100 fick svensk sjukvård HAQ-index 90,5, vilket gav Sverige 4:e plats på världsrankingen efter Andorra, Island och Schweiz.
Som jämförelse hade Storbritannien HAQ index 85 och USA 81. I botten på rankingen låg Somalia, Afghanistan och sist Centralafrikanska Republiken med HAQ index respektive 34, 32 och 29.

• Å andra sidan: Omfattande fundamentala problem i sjukvården och omsorgen
Förutom de fem problem som socialministern själv lyfte fram i sina artikel kan man nämna följande:
Organisation: Fragmenterad vårdorganisation, som ofta motverkar, och inte sällan direkt förhindrar, kvalitet över tid hos patienter med multipla hälsoproblem och behandlingar = vårdens vanligaste patienter.
Arbetssätt: Det vetenskapliga underlaget för personalens arbete i interdisciplinära team har svagt vetenskapligt underlag. Det är uppenbart att det ofta behövs samarbete mellan olika vårdyrkesgrupper, men hur vårdteam bör komponeras beträffande kompetenser, hur de bör samarbeta och hur resultat av arbetet bör visualiseras över tid ur de enskilda patienternas synvinkel är ännu oklart. Dagens personalsammansättning i olika delar av vårdsystemet är till stor del historiskt betingade.
Journaler: Olämpligt utformade medicinska journaler, som fungerar som textbaserade dagböcker skrivna i kronologisk ordning. I kombination med den fragmenterade vårdorganisationen och allt fler krav på ”dokumentation” har detta lett till att journalerna idag tyvärr utgör viktiga riskfaktorer för patienterna i vården och omsorgen.
Utbildning: Utbildning av läkare och vårdpersonal är olämpligt utformad för att möta vårdens vanligaste patienter. Detta gäller såväl grundutbildning som avsaknad av strukturerad fortbildning.
Forskning: Brist på kontrollerade behandlingsstudier avseende vårdens vanligaste patienter. För personer 75 år och äldre finns bara enstaka publicerade behandlingsstudier.
Styrning: Styrningen av hälso- och sjukvården har sedan många år varit olämplig och i hög utsträckning inneburit försök att från politiska, administrativa och ekonomiska utgångspunkter försöka ”trycka in” kvalitet i ett vårdsystem som inte är förberett eller delaktigt. Sedan många år har mångmiljardbelopp gått till spillo på grund av den olämpliga styrningen med ständigt nya ”satsningar”.

Sammantaget kan man undra hur den svenska sjukvården kan vara världsledande och samtidigt ha så många och ökande problem? Hänger metoderna inte ihop med resultatet? Är problemen i vårdsystemen ännu större i andra länder? Mäter vi rätt saker?

Annonser

Rapport från framtidens geriatrik och äldrevård

Läkartidningen publicerade idag min vidstående artikel med rubriken ”Rapport från framtidens geriatrik och äldrevård”. Här har jag placerat mig i framtiden och visar hur man på ett i princip enkelt sätt löst många av de problem som gäckade oss i början av 2000-talet.

 

Förbättra förbättringsarbetet kring läkemedel

Läkemedel förbättra förbättringsarbetetTidningen Svensk Geriatrik publicerade i senaste numret 2017; nr 3 min vidstående ledare ”Nödvändigt att förbättra förbättringsarbetet kring läkemedel – back to basics”.
Under många år har ett mycket stort antal ”förbättringsprojekt” genomförts i alla landsting och i de flesta (alla?) kommuner. Små förbättringar har skett när det gäller t.ex. minskad användning av risk-läkemedel för äldre personer, men många centrala problem kvarstår. I artikeln lämnar jag förslag till några grundläggande principer som kan och enligt min mening bör vägleda det framtida förbättringsarbetet.

En avgörande fråga är det samlade medicinska ansvaret för behandling/vård för enskilda patienter. Idag har olika läkare och andra vårdyrkesgrupper fri ordinationsrätt mot patienter, utan krav på horisontellt ansvar för den samlade behandlings/vård-planen för varje enskild patient över tid. En sådan plan består av olika behandlingsmetoder, t.ex. läkemedel, nutrition (mat/näring), fysisk aktivitet/funktion, psykiskt stöd, tekniska hjälpmedel, instrumentell- och personlig ADL etc. Varje sådan metod kan ha en eller flera komponenter. Läkemedelsbehandling hos äldre består ofta av flera olika läkemedel och åldersgruppen 75-79 år använder i genomsnitt fem olika läkemedel.

Det är nödvändigt att en av patienten fritt vald, generalistorienterad, patientansvarig läkare (PAL) har formellt uppdrag att ta detta horisontella ansvar, såväl för det som ordineras av andra läkare som av andra vårdyrkesgrupper. Detta ansvar innebär i praktiken att PAL med lämpliga intervall bör bedöma den samlade behandlings/vård-planen för de enskilda patienterna i tre avseenden enligt DBU-modellen:

D – Diagnostik: Är underlaget (indikationen) för alla aktuella behandlings/vård-åtgärder vederhäftigt styrkt? Förstår patienten skälen till åtgärderna?
B – Behandling: Fungerar åtgärderna i praktiken? Kan och vill patienten följa dem? Vilken är den konkreta följsamheten (compliance, adherence)?
U – Uppföljning: Finns det en tydlig plan för upprepad kritiskt granskad uppföljning av effekter över tid, dvs undesökaing av om positiva (avsedda) effekter uppkommer respektive att negativa effekter (biverkningar) hålls på en så låg nivå som möjligt?

Erfarenheterna från många års förbättringsarbete via olika ”satsningar” och ”projekt”, i regel initierade på lednings/styrnings-nivå, talar starkt för att förbättringsarbetet måste förbättras:
• Ledningen för ”förbättringsarbetet” (bör istället kallas forskning och utvecklingsarbete) bör överföras från politiska organ som t.ex. Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) till universitet och högskolor. På så sätt skulle universitetssystemet får en tydligare roll i utvecklingen av den praktiska hälso- och sjukvården.
• Arbetet bör baseras på grundläggande medicinska principer, bl.a. de förslag jag framför i artikeln.
Jämför gärna med förbättringsarbete inom t.ex. sportvärlden: Ett lag som inte utvecklas och vinner får nya ledare, nya spelare och nya strategier/metoder. Vi bör dra samma slutsatser inom det medicinska området, inte bara när det gäller läkemedel.

Olika etik för vårdpersonal och styrning i Stockholms läns landsting

Dagens Medicin publicerade denna vecka mitt vidstående bloginlägg rubricerat ”Varför gäller den etiska värdegrunden i SLL inte ledning och styrning?” Här redovisar jag en färsk rapport, där två forskare, Erica Falkenström och Anna Höglund, från SCORE (Stockholms universitet och Handelshögskolan) redovisar bristen på etik i ledning och styrningen av Stockholms läns landstings (SLL) och hur detta helt strider emot samma landstings etiska värdegrund från 2002, som undertecknades enhälligt av företrädare för sex politiska partier.
Om uppgifterna i forskar-rapporten är korrekta finns uppenbarligen ett stort glapp mellan ”bör” och ”är” i SLL. Hur är det möjligt att landstingets ledning inte beaktar sina egna, enhälligt framtagna etiska principer för ledning och styrning? Kan denna paradox ge ledtrådar till de massmedialt så utförligt beskrivna skandalerna kring bygget av Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm?

”.

Tio-i-topp-listor för olämplig styrning från landsting och stat

Tidningen Sjukhusläkaren publicerade denna vecka vidstående artikel med rubriken ”Olämpliga styråtgärder har skapat dagens vårdkris”, skriven av 41 läkare i Nätverket mot olämplig styrning av hälso och sjukvården. I artikeln beskriver vi tio exempel på olämplig styrning i landsting respektive stat.

Den olämpliga styrningen av sjukvården har och har haft särskilt negativa konsekvenser för personer med kroniska, ofta multipla, sjukdomar, dvs. vårdens vanligaste patienter. De senaste åren har en rad omfattande utredningar lagts fram med förslag till att utveckla och förbättra sjukvården. Problemen kan dock inte lösas varaktigt om inte dessa onödiga hinder tas bort.

Det rimliga vore att basera besluten om styrning/ledning (gruppnivå) på samma noggranna underlag som när det gäller enskilda patienter (individnivå) beträffande etik, evidens, empiri och möjlighet till systematiskt lärande av effekter över tid. Många års olämplig styrning har bidragit till att skapa många av de problem som finns i dagens sjukvård och den tilltagande vårdkrisen är därför till stor del en onödig artefakt. Inget talar för att man kan lösa problemen med samma metoder och personer som skapat dem.

Varning för aningslös digitalisering

Varning för aningslös digitalisering 170906

Aningslös digitalisering 170831Aningslös digitalisering 170831

Dagens Medicin publicerade idag mitt vidstående bloginlägg med rubriken ”Varning för aningslös digitalisering av sjukvården – två perspektiv”: Klicka här. Här ovan finns även den refererade artikeln ”Aningslös syn på digital teknik i sjukvården” skriven av fyra läkare och publicerad i Svenska Dagbladet 170831.

eHälsa (läs: digitalisering) kan inte i sig förbättra sjukvården, utan bör betraktas som digitaliserade metoder, där en del har potential att förbättra kvaliteten i sjukvården från både patienternas och personalens perspektiv.
Införande av nya digitaliserade metoder i sjukvården bör baseras på samma noggranna vetenskapliga evidens och respekt för etiska principer som för andra metoder.
IT- och eHälsoutvecklingen bör därför ha sin bas på universitet och högskolor, och inte inom statliga myndigheter eller landstingens och kommunernas förvaltningar.

 

Avbrutet samarbete med ICHOM och Boston Consulting Group samt utredning om Värdebaserad vård

Karolinska lämnar ICHOM-del

Dagens Nyheter skrev 25 augusti vidstående artikel att Karolinska universitetssjukhuset (KS) beslutat formellt avbryta samarbete med ICHOM, International Consortium on Health Outcomes Measurement. KS har under ett år bidragit med c:a en miljon kr samt med expertis i ICHOMs arbetsgrupper för att ta fram och införa ICHOMs mätstandarder för vårdresultat. Orsaken till att KS avbryter kontraktet är:
dels kopplingarna till det amerikanska konsultföretaget Boston Consulting Group
dels ICHOMs mål att samla internationella patientdata centralt i ett internationellt kvalitetsregister
vilka rest såväl etiska som juridiska frågor.

”Nätverket mot olämplig styrning av hälso- och sjukvården” har i en serie artiklar lyft fram problematiken kring ICHOM och anser att det är positivt att KS avbryter samarbetet.
Flera andra frågor som Nätverket drivit under det senaste ert har också fått en positiv utveckling:

•  Regeringen har enligt pressmeddelande 170817 givit i uppdrag till Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) att kartlägga kunskapsläget kring styrmodellen ”Värdebaserad vård”: Klicka här. Nätverket hemställde i skrivelse i april 2017 SBU att genomföra en sådan utredning.

•  Karolinska Institutet har markerat avstånd mot styrmodellen ”Värdebaserad vård” och kommer fortsättningsvis att vara försiktiga med långsiktiga engagemang i konsult-driven verksamhet, se Dagens Nyheter 170623: Klicka här

•  Karolinska universitetssjukhuset har beslutat avsluta samarbetet med Boston Consulting Group (BCG). Samtidigt fråntogs produktionsdirektör Andreas Ringman Uggla – med starka kopplingar till BCG – det operativa ansvaret, se Dagens Nyheter 170418: Klicka här.

Nätverket har i april 2017 även hemställt hos Statens Medicinskt-Etiska Råd (SMER) att göra en granskning av ”Värdebaserad vård”, men rådet har ännu ej besvarat skrivelsen.