Hearing om geriatrik och äldrevård i Örebro

InbjudanSköllersta-Pålsboda lokalavdelning i Örebrodistriktet av Sveriges Pensionärsförbund (SPF) med Hans Magnuzon som primus motor arrangerade 130315 en hearing om ”Dagens och framtidens utmaningar för Geriatrik och äldre-vård/omsorg i Örebro” i Wilandersalen på Universitetssjukhuset i Örebro. Lokalen var fullsatt med 240 personer, de flesta naturligt nog äldre.

Hearingen pågick i tre timmar med växelverkan mellan de sju inbjudna personerna i panelen och auditoriet och många aktuella frågeställningar/problem togs upp. Här är tre av mina reflexioner:

1. Teoretiskt att läsa utredningar
I ett av mina inlägg hänvisade jag till en utredning med rubriken ”Kvalitativ uppföljning av multisjuka äldre Örebro” från november 2011. Rapporten var skriven av bl.a. SKL i samarbete med Örebro läns landsting och ger en mycket negativ bild av låg kvalitet för äldre personer. Landstingsrådet Robert Mörk, som satt i publiken, begärde då ordet och framförde att han tyckte det var alltför teoretiskt att hänvisa till utredningar.
Min uppfattning är att utvecklings- och förbättringsarbete bör ske genom växelverkan mellan teori och praktik med en konstruktiv kritisk granskning av gjorda praktiska erfarenheter. Överensstämde resultaten med målen? Varför skall landsting och kommuner ha samarbete mellan universitet och högskolor om detta bara innebär en onödig teoretisering av verksamheten?

2. Lek med ord
Landstingsstyrelsens ordförande, Marie-Louise Forsberg-Fransson, som satt i panelen, begärde ordet efter att många personer i auditoriet talat sig varma för att inrätta ett Geriatriskt centrum i Örebro. Hon framförde att det redan finns en centrumbildning för geriatrik i Örebro i form av projektet ViSAM (”Vårdplanering och Informationsöverföring i en Samlad Modell”).
ViSAM är ett SKL-finansierat (15 miljoner kr under tre år) projekt under ledning av en ambulanssjukskötare och syftar enligt projektplanen till att ”leverera en modell för samverkan mellan vårdgivare”. Ingen medarbetare i ViSAM har någon formell kompetens i geriatrik och projektet har inte någon koppling till klinisk forskning. Att kalla ViSAM för en slags de facto centrumbildning för geriatrik är missvisande och vilseledande.

3. Skruvar och mixtrar
Överläkare Mikael Rizell vid Medicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Örebro och ansvarig för Allvårdsavdelningen (”ALLVA”) – som de facto är sjukhusets akutgeriatriska avdelning – framförde att det sitter massor av personer i hela landet ”och skruvar och mixtrar i alla delar av vårdsystemet” för att förbättra verksamheterna och kvaliteten för de äldre.
Enligt min mening satte dr Rizell huvudet på spiken: Det är just den utbredda uppfattningen inom landstingen att man kan förbättra kvaliteten för äldre personer genom smärre justeringar av det befintliga vårdsystemet (genom t.ex. lagstiftning, nationella riktlinjer, ekonomistyrning via kvalitetsindikatorer och kvalitetsregister, informationsteknologi-projekt etc) inkluderande ”ökad samverkan”, som är det stora hindret för förbättringar och som fördröjer den nödvändiga reformeringen av de grundläggande strukturna i äldre-vården/omsorgen t.ex. huvudmannauppdelningen, olämplig uppdelning på öppen och sluten vård, bristen på utbildning i geriatrik, olämpligt utformad journal etc). Man kan inte ”samverka” sig ur en organisation som i grunden är olämpligt konstruerad och som i praktiken ofta motverkar och direkt förhindrar kvalitet för multisjuka äldre personer över tid.

Ågerfalk 130405Oppositionslandstingsrådet i Örebro, Anna Ågerfalk (fp), som deltog i panelen, skrev vidstående gästkrönika om hearingen i Nerikes Allehanda 130405. Hon avslutade med att skriva ”Det handlar om att öka geriatrikens status genom ett Geriatriskt centrum med plats för både patienter och forskning”. Detta är en väl formulerad, koncis och insiktsfull kommentar.

Sammantaget var det en imponerande kraftsamling av SPF lokalavdelning i Sköllersta-Pålsboda att förbereda och genomföra denna angelägna hearing i Örebro. Det finns ett stort behov av dialog mellan de olika berörda parterna i äldre-vården/omsorgen. Förhoppningsvis kan denna hearing bli startskottet för SPF att arrangera en serie av liknande hearingar i många kommuner runt om i landet. Pensionärerna måste engagera sig för att få till stånd genomgripande förbättringar.

Annonser

När och hur får vi dö?

Inbjudan SLS 130319sJag var moderator och en av föreläsarna vid en tisdagssammankomst på Svenska Läkaresällskapet i Stockholm 130319 med rubriken ”När och hur får vi dö?” Medverkade gjorde även riksdagsledamot Barbro Westerholm, allmänmedicinaren och redaktören för tidskriften Allmänmedicin Ingrid Eckerman och författaren och kåsören i radioprogrammet Godmorgon världen, Ludvig Rasmusson. Seminariet spelades in och kan ses på följande weblänk: Klicka här.

 

 

 

 

Storskaliga politiska styråtgärder utan underlag

Expressen 130407nyExpressen publicerade 130407 min vidstående artikel ”Så enkelt kan vi ge äldre bra vård”. Artikeln är utformad som ett brev till socialminister Göran Hägglund, där jag hävdar att det inte finns några evidens för att prestationsbaserade ersättningar kan förbättra vårdkvaliteten för patienter med komplexa hälsoproblem eller verksamheter med heterogena patientgrupper, dvs en stor del av äldrevården och äldreomsorgen. Socialdepartementetes egen analyschef Anders Ekholm instämmer i denna bedömning när han skriver att ”Komplexa system går inte att styra med linjära styrmedel som riktlinjer, allmänna utbildningar, regelverk eller besöksbaserade ersättningar” (se även bloginlägg nedan). Jag ställer frågan till socialministern varför Socialdepartementet vidtar storskaliga styråtgärder utan evidens: Krävs evidens bara för vårdens innehåll men inte för dess form? Artikeln avslutas med argument för Geriatriska centra som utvecklingsnoder och motorer för den nödvändiga reformarbetet med att förbättra och professionalisera äldre-vården/omsorgen.

Förvånansvärt vanligt med vårdskador på sjukhus

OmslagVårdskador är förvånansvärt vanliga på sjukhus. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) publicerade 2012 rapporten ”Rapport vårdskador”. Under tre månader i januari-mars 2012 genomförde granskningsteam bestående av 1-2 sjuksköterskor och minst en läkare per sjukhus en strukturerad journalgranskning av 3 900 journaler; medelålder 67-68 år, 53 % kvinnor. Man valde slumpmässigt ut 20 journaler per månad från somatisk vuxenvård på samtliga 65 akutsjukhus.

Resultatet visade att skador återfanns i 14 % av de granskade vårdtillfällena (= 546 vårdtillfällen). En motsvarande granskning i Norge 2011 med samma metodik visade 16 % vårdskador. Spridningen mellan akutsjukhusen var stor, 1,6-38,3 % (24 gångers skillnad). Detta bedömdes kunna bero på varierande erfarenhet hos granskningsteamen eller på slumpmässig variation.

De tre vanligaste skadorna under de studerade 3 månaderna var:
• Vårdrelaterade infektioner 39 % (varav 1/3 urinvägsinfektion). Upprepade punktprevalensmätningar under mer än fem år har visat att andelen patienter som drabbas av en vårdrelaterad infektion under en sjukhusvistelse är cirka 9 %.
• Läkemedelsrelaterade skador (biverkningar) 12 %
• Kirurgiska skador 11 %

Intill-liggande figur visar att drygt hälften av skadorna var lindriga. 5 % av skadorna var allvarliga/livshotande och 41 % ”bidrog till eller resulterade i temporär skada som krävde sjukhusvård eller förlängde sjukhusvistelsen”.

Vårdskador - allvarlighetsgrad

Socialstyrelsen publicerade 2008 rapporten ”Vårdskador 2008”. Man valde ut c:a 2 000 patientjournaler från slumpmässigt utvalda vårdtillfällen under ett år mellan 031001 till 040930 för granskning. Urvalet journaler var representativt för de sex sjukvårdsregionerna och man valde ut 28 av då totalt 72 sjukhus i landet .
Totalt granskades 1 967 patientjournaler under 2-3 dagar per sjukhus av sjuksköterskor och läkare med mångårig klinisk erfarenhet under 2 månader hösten 2007.
Man noterade att 8,6 % av patienterna hade fått vårdskador, något vanligare i åldersgruppen 65 år och äldre. Drygt hälften av dessa patienter hade vårdskador som läkte under vårdtillfället eller inom en månad efter utskrivning och ytterligare en tredjedel av vårdskadorna hade läkt inom ett år. Nästan var tionde patient fick bestående men eller funktionsnedsättning och i 3 procent bidrog vårdskadan till att patienten avled.
Om resultaten extrapoleras till alla vårdtillfällen på sjukhus i Sverige motsvarar det
• 105 000 vårdskador per år
• 10 000 patienter per år får bestående men av varierande allvarlighetsgrad
•  3 000 dödsfall per år

Under 2004 anmälde sjukvården 458 händelser inom slutenvården enligt Lex Maria (här ingår även psykiatri). Detta visar att Lex Maria inte fångar särskilt många av de allvarliga vårdskador som inträffar.

Konklusion: Tillgängliga data talar för att 3 000 patienter dör till följd av vårdskador på sjukhus varje år i Sverige. Ett flygplan av typ Boeing 747 (jumbojet) kan ta upp till 550 passagerare. Antalet dödsfall som är relaterade till vårdskador motsvarar 5 full-lastade Boeing 747. Antalet patienter som får bestående men varje år motsvarar 18 full-lastade Boeing 737. Varje år!

Vårdrelaterade infektioner, läkemedelsbiverkningar och kirurgiska skador är de tre vanligaste vårdskadorna på sjukhus. Förekomsten av vårdskador inom primärvården eller i kommunernas omsorgsverksamhet är oklar, men det finns starka skäl att tro att det är mycket vanligt med t.ex. läkemedelsbiverkningar. Sådana rapporteras/registreras dock bara om det är fråga om nya eller ovanliga biverkningar.

När det gäller riskfaktorer för vårdskador generellt inom hälso- och sjukvården bör man bl.a. framhålla:
• Vårdens fragmenterade organisation
• Vårdens olämpliga finansiella styrning
• Revirstrider mellan olika personalgrupper
• Olämpligt utformade journalsystem
• Svag koppling mellan universitetens/högskolornas grundutbildningar och det praktiska arbetet med vård och omsorg.
• Landsting och kommuner betraktar inte universitet och högskolor som motor för utveckling och förbättring av verksamheten. Sådan verksamhet sköts till övervägande del av landstingens och kommunernas egna förvaltningar/staber och håller därför onödigt låg kvalitet.

Farlig vårdorganisation, särskilt för äldre personer

OmslagI det senaste numret av tidskriften Sjukhusläkaren nr 1 2013 finns en intervju med den förste professorn i patientsäkerhet i Sverige, läkaren och anestesiologen Richard Cook från Ohio/USA. Denna professur har inrättas av Tekniska högskolan (KTH) i Stockholm och placerats vid ”Skolan för teknik och hälsa” i Flemingsberg intill Karolinska universitetssjukhuset, Huddinge. Enligt Synnöve Ödegård på KTH är syftet ”att komma igång med forskning med ett tydligt systemperspektiv”.

I intervjun framhåller Richard Cook bl.a. följande:

• ”Sveriges sjukvård är som en arkipelag av isolerade öar. Öar som blir mer och mer självständiga, mer isolerade och flyter längre ifrån varandra. Patienterna tvingas paddla mellan öarna, vissa kan göra det av egen kraft, andra måste få hjälp. När de väl kommer fram visar det sig att de kommit till fel ö och blir ivägskickade till nästa. Detta måste man förstå om man ska begripa varför det är så svårt att skapa patientsäkerhet i det nuvarande systemet. Om Sverige ska lyckas måste man börja satsa resurser och ansträngningar på att skapa en meningsfull kontinuitet i vården och en sammanhängande vårdkedja”.

Han framhåller att Sveriges största problem är att vi inte har ett sjukvårdssystem. Dessutom uppmuntrar inte dagens finansieringssystem ansträngningar som syftar till att koordinera vården. Vårdgivare får inte betalt för satsningar på kontinuitet, utan för episoder. Systemet prioriterar en arkipelag med öar som inte hänger ihop. Han jämför med situationen i USA och konstaterar att 20 års arbete med patientsäkerhet ”tyvärr inte haft så stor effekt”.

Det svenska vårdsystemet är olämpligt utformat för personer med kroniska/långvariga hälsoproblem. Eftersom ålder är den viktigaste riskfaktorn för kroniska sjukdomar och skador är det olämpligt utformade vårdsystemet en av de farligaste riskfaktorerna för skador inom äldre-vården/omsorgen.

Journalisten Eva Nordin kommenterar sin intervju med Richard Cook  på följande sätt: ”Jag tror att Richard Cook definitivt är en person som sjukvårdssverige behöver. Frågan är om de som styr idag vill, eller kommer att förstå honom. Richard Cook saknar lojalitetsband, kan säga vad han vill utan att riskera jobbet. Kanske är han för annorlunda. Och vem ska han liera sig med? Vem i makteliten vågar säga det han säger?”.