Skattningsskalor aldrig får ersätta en sedvanlig medicinsk analys

Skattningsskalor SG 2017-2I vidstående artikel med rubriken ”Multidomän-analys av multisjuka äldre personer måste baseras på sedvanlig medicinsk analys och får inte ersättas av skattningsskalor” i Svensk Geriatrik 2017; nr 2: sid 6, diskuterar jag användningen av skattningsskalor (eng. rating scales) i klinisk sjukvård och klinisk forskning. Förutom skalor för att värdera sjukdomars svårighetsgrad finns många skattningsskalor för funktionella och andra konsekvenser av sjukdom, inklusive för skattning av risk att drabbas av hälsoproblem.

Det pågår ett omfattande arbete både internationellt och nationellt med att standardisera den kliniska sjukvården. Som exempel kan nämnas ICHOM;s arbete med att ta standardiserade utfallsmått för ett stort antal hälsoproblem (”standard sets”; se tidigare bloginlägg och ref 1) och i Sverige Socialstyrelsens ”Nationella riktlinjer” (2) respektive Sveriges Kommuner och Landstings ”Nationellt kliniskt kunskapsstöd för primärvården” (3).

Genom arbetet med standardiserade riktlinjer, vårdprogram och checklistor finns även en betydande risk att multidomän-analys av äldre, multisjuka personer alltmer kommer att baseras på kombinationer av olika skattningsskalor. Det är viktigt att framhålla att skattningsskalor aldrig får ersätta en sedvanlig medicinsk analys baserad på anamnes och kroppsundersökning, och de får bara utgöra komplement till dessa undersökningar.

Sjukvård innebär hantering av biologisk, social och psykologisk osäkerhet med svårförutsebara behandlingsutfall (respons) och stora individuella variationer (heterogenitet) – för isolerade hälsoproblem. Ju mer komplicerad hälsosituationen är, desto mindre lämpar den sig för standardisering. Det är därför inte bara olämpligt, utan direkt farligt, med standardiserad hantering av enskilda personer med heterogena hälsoproblem.

Referenser
1. http://www.ichom.org

2. http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/nationellariktlinjer
3. https://skl.se/halsasjukvard/kunskapsstodvardochbehandling/primarvardutveckling/nationelltklinisktkunskapsstod.6842.html

 

Annonser

Efterfrågan (behov?) av medicinsk respektive geriatrisk kompetens?

efterfragan-kalkyl

figur-eu

geriatrik-i-sverige-2013

I senaste numret av Svensk Geriatrik (2016; n4 4: sid 6) skrev jag vidstående ledare. Här diskuterar jag de stora skillnaderna mellan antal läkare och sjuksköterskor standardiserat per 100 000 invånare i olika europeiska länder, se den separata figuren. Frågan är om och i så fall vilken betydelse det t.ex. har att Sverige har c:a 50 % fler läkare (och 70 % fler sjuksköterskor) än Storbritannien? Påvekar detta vårdkvaliteten respektive hälsoutvecklingen för medborgarna över tid?

På motsvarande sätt kan man undra vilken betydelse det har att antalet geriatriska vårdplatser per 100 000 personer över 65 år varierar 22 gånger (sic!) mellan 18 svenska landsting och att tre landsting (Jämtland, Halland och Gotland) saknar geriatriska vårdplatser. Se den separata figuren.

I detta heterogena läge är det intressant att se hur landstingen bedömer efterfrågan på specialistläkare och ST-läkare i olika specialiteter. Frågan om vad ”man” baserar bedömningen på är en av de viktigaste för planeringen av vårdsystemet, eftersom den är kopplad till frågan om läkarnas och vårdpersonalens arbetsätt. Likställer ”man” efterfrågan med ett medicinskt behov?

Vision för framtidens geriatrik

vision-geriatrik-ga_sida_1I senaste numret av Svensk Geriatrik (2016; nr 4: sid 9-13) har jag skrivit en artikel med rubriken ”Vision för framtidens geriatrik”. Med placering i framtiden beskriver jag här ett välfungerande vårdsystem för äldre personer med multipla, komplexa hälsoproblem. Artikeln avslutas med följande: ”Sverige har blivit ett internationellt föredöme för handläggning av äldre personer, både på individ- och gruppnivå, utifrån utgångspunkten att vårdsystemets huvudsakliga uppgift är att maximalt underlätta arbetet med de äldre patienternas hälsoproblem över tid”.

Metoden för att skapa detta välfungerande vårdsystem är att på experimentell grund  utforma vården för personer med multipla, komplexa hälsoproblem, dvs för vårdens vanligaste patienter. När man klarat av detta är det enkelt att utforma vården för personer med mer avgränsade hälsoproblem.

Vad är lämpligt boende för äldre?

Lämpligt boende-sI vidstående artikel publicerad i Svensk Geriatrik 2016; nr 1, sid 6 diskuterar jag att en grundläggande förutsättning för att äldre personer med nedsatt funktion, och därmed nedsatt autonomi, skall känna ”trygghet” och kunna få en positiv hälsoutveckling är en kombination av:
•  Integrerad och koordinerad hälsovård över tid med geriatrisk kompetens hos personalen
•  Lämpligt utformat boende

Ur klinisk synvinkel är det uppenbart att frågan om ”lämpligt boende för äldre personer” har stor betydelse för många aspekter av äldre personers liv och hälsa.

Det pågår många boendeprojekt för äldre personer i Sverige, men det finns stort behov av såväl förutsättningslösa undersökningar av hur äldre personer själva ser på frågan om ”lämpligt boende”, som vetenskapliga studier av hur olika typer av boende påverkar hälsa och vårdkonsumtion över tid.

 

Ny målbeskrivning för geriatrik

Målbeskrivning_Sida_1Målbeskrivning_Sida_2Målbeskrivning_Sida_3Socialstyrelsen har beslutat om nya målbeskrivningar för alla 63 medicinska specialiteter i Sverige att gälla från 1 maj 2015. I vidstående artikel i Svensk Geriatrik 2015; nr 3: sid 22-24 beskriver jag vad som gäller för specialiteten ‘geriatrik’ och jämför med målbeskrivningarna för ‘allmänmedicin’ och ‘internmedicin’. Dessutom sammanfattar jag vad som gäller för ‘geriatrik’ i 31 Europeiska länder.

Det är egendomligt att varken ‘allmänmedicin’ eller ‘internmedicin’ nämner geriatrik vare sig som lämplig utbildning eller träning under specialistutbildningen, trots att läkare inom dessa specialiteter till stor del handlägger multisjuka, äldre personer. Kunskapsområdet geriatrik och gerontologi borde ha en stark ställning inom båda dessa ‘generalistspecialiteter’, liksom i många andra specialiteter som handlägger multisjuka, äldre personer.

 

De flesta läkare saknar nästan helt utbildning i geriatrik

UtbildningI vidstående ledare i Svensk Geriatrik 2015; nr 3: sid diskuterar jag behovet av utbildning i geriatrik (inkluderande gerontologi) för de läkare som ansvarar för äldre personer, som ofta har flera samtidiga hälsoproblem och behandlingar.
Tre medicinska specialiteter utgör ‘generalistspecialiteter’ som ansvarar för en stor del av vården av äldre personer, men ur tre olika hälsofas-perspektiv:

• Allmänmedicin – elektiv fas – primärvård
• Geriatrik – subakut fas – geriatrisk klinik på sjukhus
• Internmedicin – akut fas – akutverksamhet på sjukhus

I Socialstyrelsens nya målbeskrivningar för specialistutbildning av läkare i allmänmedicin och internmedicin (se särskilt blog-inlägg) nämns varken utbildning eller träning i geriatrik. Detta innebär att ‘man’ anser att läkare inom dessa specialiteter kan ansvara för klinisk handläggning av multisjuka äldre personer utan gedigen kontakt med kunskapsområdet geriatrik. Lägg därtill att utbildning i geriatrik bara omfattar 1-2 veckor av den elva terminer långa grundutbildningen av läkare vid landets sju medicinska fakulteter (minde än en procent). Detta innebär att den stora majoriteten läkare nästan inte alls har någon utbildning eller träning i geriatrik.

Bristen på utbildning i geriatrik är en av många orsaker till fragmenteringen av vården av äldre personer. Ålder är den viktigaste riskfaktorn för att drabbas av sjukdomar och skador. Äldre personer har därför i regel flera samtidiga kroniska hälsoproblem (multisjuklighet) och behandlingar (multibehandling) och det är givetvis nödvändigt att dessa personers hälsoproblem behöver handläggas på ett integrerat och koordinerat sätt över tid, oavsett var i vårdsystemet de befinner sig. Det är därför viktigt att kommande översyn av läkarnas specialistbildningar utgår från patientperspektivet och det uppenbara behovet av utbildning och träning i geriatrik för alla läkare som handlägger äldre personer.
Socialstyrelsen lade fram en rapport 2012 med rubriken ”Ökad kompetens inom geriatrik och gerontologi – förslag till utformning och genomförande”. Rapporten visade att bristen på utbildning i geriatrik inte alls bara gäller läkare, utan alla vårdyrkesgrupper: Rapport.

Sammanfattning av symposiet ”Personalized Geriatric Medicine” 2014

Berzelius-symp 2014_Sida_01Svenska Läkaresällskapet arrangerade Berzeliussymposiet ”Personalized Geriatric Medicine” – den första internationella konferensen i geriatrik – i Stockholm 20-22 augusti 2014 i samarbete med European Geriatric Medicine Society (EUGMS), Svensk Geriatrisk Förening, Karolinska Instsitutet och Vetenskapsrådet. Under konferensen gav en rad inbjudna världsledande forskare och kliniker state-of-the-art-föreläsningar och översikter, som gav en utmärkt överblick över kunskapsläget inom geriatrik/äldrevård och de många utmaningar som föreligger. Mötet blev en stor succé och fick mycket höga poäng vid utvärderingen av deltagarna.

I senaste numret av Svensk Geriatrik 2015; 1: 30-48 har jag skrivit en utförlig sammanfattning av symposiet inkluderande 105 referenser till centrala vetenskapliga artiklar i de olika föreläsarnas presentationer. Här är en länk till hela artikeln:  Berzelius symposium 2014

Vår förhoppning är att detta en-sessions symposium i geriatrik med fokus på handläggning av personalized geriatric medicine, dvs. enskilda äldre personer över tid, skall bli en återkommande konferens arrangerad i olika länder som ett komplement till de vanliga multi-sessions-kongresserna.