Värdebaserad vård utan underlag

Läkartidningen publicerade idag min och allmänmedicinaren Bengt Järhults vidstående debattartikel ”Värdebaserad vård utan underlag”. Artikeln är en kommentar till vår review-granskade artikel som publicerades igår; se bloginlägg nedan. Vi avslutar med följande kommentar:
”Man ska inte ha övertro på standardisering, men en utveckling av den elektroniska journalen från dagens retroaktiva dagböcker till ett proaktivt »interaktivt hälsoanalyssystem« [12] är en förutsättning för ökad förståelse av olika hälsosamband och därmed för delaktighet och medansvar. En annan förutsättning för delaktighet är kontinuitet i patient–läkarrelationen.
Michael Porters förslag om fokusering på värde i vården utgör ingen sammanhängande metod och har inte förankrats i vetenskaplig litteratur. Värdebaserad vård införs nu i snabb takt som styrsystem trots att storskaliga interventioner på gruppnivå bör kräva godkännande av forskningsetisk kommitté och att arbetet utförs i kontrollerade former så att det kan utvärderas, analogt med nya interventioner på individnivå. Läkaryrket har i dag hög trovärdighet, men låg autonomi [13]. Värdebaserad vård sänker den ytterligare med sina kontrollsystem. Vi vill uppmuntra till bred debatt, inte minst inom vårdprofessionen”. ApropåApropå 2

 

Annonser

Åtgärder på gruppnivå införs utan vetenskapligt underlag

Idag 160518 publicerade Läkartidningen vidstående  artikel med rubriken ”Värdebaserad vård införs snabbt – värdig efterträdare till NPM?” som jag skrivit av tillsammans med allmänmedicinaren Bengt Järhult.
Värdebaserad vård införs nu kraftfullt i landet, men utan vetenskapligt underlag. Interventioner på individnivå (behandling av patienter) kräver omfattande vetenskapliga studier i en väl etablerad, gradvis eskalerande, kritiskt granskad process med hårt reglerade sanktionsmöjligheter. Däremot införs interventioner på gruppnivå (t.ex. organisation, styrning) på politiska/administrativa/ekonomiska premisser utan vetenskapligt underlag – trots att sådana interventioner på gruppnivå i mycket hög grad påverkar förutsättningarna för läkares och vårdpersonalens arbete på individnivå och därmed den medicinska/vård-kvaliteten för patienterna.
Enligt Patientlagen (2014:821) paragraf 7 gäller följande: ”7 § Patienten ska få sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som är av god kvalitet och som står i överenstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”.
Hur kan gruppnivån vara frikopplad från ”vetenskap och beprövad erfarenhet”? Är denna paradox acceptabel eller ens tolerabel?

 

VbV1VbV2