Primärvård offside?

I Nerikes Allehanda 121110 finns vidstående artikel om Kumla vårdcentral, den största av de 30 vårdcentralerna i Örebro län. Arbetsmiljöverket inspekterade vårdcentralen i september 2012 och fann att arbetssituationen för personalen var mycket pressad och att det saknades kompetens för att åtgärda de svåra psykosociala förhållandena. Huvudproblemet är brist på läkare. Detta har lett till att ”varje rådgivningssamtal för ta högst sju minuter och varje patientbesök får ta högst 15 minuter”.

Många av patienterna som besöker vårdcentraler är äldre. Uppskattningsvis hälften av en primärvårdsläkares arbetstid avser äldre personer, varav många har komplexa hälsoproblem. Det finns dock inget vetenskapligt underlag för hur lång tid läkare i samarbete med andra vårdyrkesgrupper bör ägna åt äldre patienter med komplexa hälsoproblem i primärvården respektive hur resultatet bör journalföras för att ge en god överblick över hälsosituationen och hur den utvecklas över tid. De 15 minuter per patient som avsätts i Kumla är helt otillräckligt och gör att hela handläggningen måste inriktas på det/de hälsoproblem som dominerar för dagen =”toppen på isberget”. Uppgifter till mig från olika delar av primärvården i landet talar för att det är vanligt med konsultationstider kring 10-20 minuter för återbesök och uppemot 30 minuter (ibland något längre) för nybesök.
De korta konsultationstiderna i kombination med den textbaserade, dagboksliknande journalföringen utgör två av de viktigaste riskfaktorerna i hälso/sjuk-vården och omsorgen.

Jämförelser
Två analogier kan tydliggöra det orimliga i hur vi bedriver primärvård för äldre personer med komplexa hälsoproblem:
Andra specialiteter: En psykiatriker som skall bedöma och handlägga en patient som söker för depression (ny- eller återbesök) behöver minst en halv timme, ofta en timme för detta. Liknande förhållanden gäller för många andra specialiteter, t.ex. neurolog och reumatolog. Finns det några argument för att behovet av tid för analys och bedömning blir mindre för att patienterna har flera samtidiga hälsoproblem?
Andra verksamheter: Andra samhällsverksamheter lider inte alls av samma kontinuerliga tidsbrist som inom hälso/sjuk-vården. Jämför t.ex. med byggsektorn, banker, försäkringsbolag etc. Varför skall just hälso/sjuk-vård för äldre personer med komplexa hälsoproblem ha tidsbrist som en grundbult i verksamheten?

Negativa konsekvenser
De korta konsultationstiderna inriktade på olika delmängder av hälsosituationen får många negativa konsekvenser:

Biverkningar: Situationen  i primärvården befrämjar polyfarmaci (= behandling med flera olika läkemedel samtidigt), eftersom det tar tid att diskutera alternativa behandlingsformer respektive att noga utvärdera behandlingseffekter. En gång insatt behandling tenderar därför att fortsättas. Polyfarmaci ökar risken för biverkningar = skada. Biverkningar till läkemedel är idag en av de vanligaste orsakerna till inläggning av äldre personer på sjukhus (!) Med hänsyn till hur svårt det är att bli inlagd på sjukhus idag (efter att mer än halva vuxensjukvården lagts ner av de självstyrande landstingen under de senaste 20 åren), kommer ett stort antal äldre personer i sitt vanliga boende att ha biverkningar till läkemedel som ger symtom och funktionsnedsättningar och som reducerar deras vitalitet och självständighet.
Prevention. Det räcker inte med att värdera några få utvalda riskfaktorer; det gäller att regelbundet analysera den enskilda äldre personens samlade riskfaktorprofil.
Pedagogik: Tidsbristen leder till bristande överblick även hälsosituationen och behandlingen. Detta leder till bristande delaktighet och medansvar (empowerment) för patienterna och därmed till bristande compliance (följsamhet) till behandlingen.
Rekrytering: Många landsting har stor brist på läkare i primärvården. I en del landsting är upp till 50 % av ordinarie tjänster obesatta och upprätthålls av stafettläkare samt läkare under utbildning. Den rådande arbetsmiljön i primärvården motverkar rekrytering av läkare.

Tidspressen i primärvården i kombination med bristande utbildning i geriatrik, brist på geriatriska team och en olämpligt utformad journalföring innebär att äldre personer med komplexa hälsoproblem ofta får en onödigt låg medicinsk kvalitet och utsätts för onödiga risker. Dagens problem är dock bara en föraning om vad som kommer fram till 2035 – SCBs prognoser anger en c:a 80 % ökning av antalet 85+ under dessa 15 år. Det finns därför ett mycket stort behov av en genomgripande reformering av primärvården och detta arbete måste påbörjas omgående i form av experimentella utvecklingsverksamheter, som får stor frihet att utforma verksamheten på ett mer ändamålsenligt sätt än idag.

Annonser

”Hymlandet om samverkan” i äldre-vården/omsorgen

Föreningarna Örebro Deltar och Ideellt utvecklingscentrum (IUC) i Örebro har under sommaren arrangerat två möten (120611 och 120828) på temat ”Nytänkandet i äldrevården i Örebro”. Vid mötet i augusti kom c:a 50 personer, däribland tre ledande personer från Örebro läns landsting: landstingsrådet samt ordföranden för Nämnden för somatisk specialistvård, Robert Mörk (s); landstingsrådet samt ordförande för Nämnden för forskning, Jenny Steen (s) och primärvårdsdirektör KG Bartoll. Dessutom deltog representanter från demensföreningar, vårdpersonal, politiker från andra politiska partier och övriga intresserade personer som ville veta hur framtiden kan komma att se ut. Mötet modererades av Birgitta Ekblad från Tvärsnytt, Sveriges Television.

Yvonne Nordlund och Pia Sternheden från Örebro Deltar skrev en kommenterande debattartikel i Nerikes Allehanda 120909. I artikeln framhåller man att vare sig landstinget eller Örebro ”har några konkreta övergripande strategier och handlingsplaner för äldres hälsa”, vare sig nu eller inför framtiden. Man ansåg att debatten tydliggjorde att ”kommun och landsting utgör isolerade öar, trots hymlandet om samverkan”.

Bristen på genomtänkta och strategier kopplade till kunskapsområdet geriatrik i kombination med förledande (”hymlande”) tal om ”samverkan” på politisk och administrativ nivå gör att olika utvecklingsprojekt inom äldre-vården/omsorgen sker just som avgränsade projekt och inte som delar i ett tydligt sammanhang, där man vinnlägger sig om att utforma en sammanhängande utvecklingsprocess. Det finns otaliga exempel på detta från alla landsting och kommuner i hela landet, så dagens politiska och administrativa track record inom äldresektorn är verkligen inte imponerande. Tvärtom – de omfattande problemen i äldre-vården/omsorgen är till övervägande del självförvållade. Hur är det möjligt att dagens äldre-vårds/omsorgs-etablissemang så tydligt och envetet undviker kunskapsområdet geriatrik på alla nivåer – trots allt tal om evidens och kunskapsstyrning? Man kan verkligen tala om ett långvarigt och pågående svek och oärlighet mot den äldre generationen – och därigenom mot oss själva. Det finns ingen anledning att vänta med den genomgripande reformation av vård/omsorgs-systemet som blir alltmer nödvändig för var dag.