Primärvård offside?

I Nerikes Allehanda 121110 finns vidstående artikel om Kumla vårdcentral, den största av de 30 vårdcentralerna i Örebro län. Arbetsmiljöverket inspekterade vårdcentralen i september 2012 och fann att arbetssituationen för personalen var mycket pressad och att det saknades kompetens för att åtgärda de svåra psykosociala förhållandena. Huvudproblemet är brist på läkare. Detta har lett till att ”varje rådgivningssamtal för ta högst sju minuter och varje patientbesök får ta högst 15 minuter”.

Många av patienterna som besöker vårdcentraler är äldre. Uppskattningsvis hälften av en primärvårdsläkares arbetstid avser äldre personer, varav många har komplexa hälsoproblem. Det finns dock inget vetenskapligt underlag för hur lång tid läkare i samarbete med andra vårdyrkesgrupper bör ägna åt äldre patienter med komplexa hälsoproblem i primärvården respektive hur resultatet bör journalföras för att ge en god överblick över hälsosituationen och hur den utvecklas över tid. De 15 minuter per patient som avsätts i Kumla är helt otillräckligt och gör att hela handläggningen måste inriktas på det/de hälsoproblem som dominerar för dagen =”toppen på isberget”. Uppgifter till mig från olika delar av primärvården i landet talar för att det är vanligt med konsultationstider kring 10-20 minuter för återbesök och uppemot 30 minuter (ibland något längre) för nybesök.
De korta konsultationstiderna i kombination med den textbaserade, dagboksliknande journalföringen utgör två av de viktigaste riskfaktorerna i hälso/sjuk-vården och omsorgen.

Jämförelser
Två analogier kan tydliggöra det orimliga i hur vi bedriver primärvård för äldre personer med komplexa hälsoproblem:
Andra specialiteter: En psykiatriker som skall bedöma och handlägga en patient som söker för depression (ny- eller återbesök) behöver minst en halv timme, ofta en timme för detta. Liknande förhållanden gäller för många andra specialiteter, t.ex. neurolog och reumatolog. Finns det några argument för att behovet av tid för analys och bedömning blir mindre för att patienterna har flera samtidiga hälsoproblem?
Andra verksamheter: Andra samhällsverksamheter lider inte alls av samma kontinuerliga tidsbrist som inom hälso/sjuk-vården. Jämför t.ex. med byggsektorn, banker, försäkringsbolag etc. Varför skall just hälso/sjuk-vård för äldre personer med komplexa hälsoproblem ha tidsbrist som en grundbult i verksamheten?

Negativa konsekvenser
De korta konsultationstiderna inriktade på olika delmängder av hälsosituationen får många negativa konsekvenser:

Biverkningar: Situationen  i primärvården befrämjar polyfarmaci (= behandling med flera olika läkemedel samtidigt), eftersom det tar tid att diskutera alternativa behandlingsformer respektive att noga utvärdera behandlingseffekter. En gång insatt behandling tenderar därför att fortsättas. Polyfarmaci ökar risken för biverkningar = skada. Biverkningar till läkemedel är idag en av de vanligaste orsakerna till inläggning av äldre personer på sjukhus (!) Med hänsyn till hur svårt det är att bli inlagd på sjukhus idag (efter att mer än halva vuxensjukvården lagts ner av de självstyrande landstingen under de senaste 20 åren), kommer ett stort antal äldre personer i sitt vanliga boende att ha biverkningar till läkemedel som ger symtom och funktionsnedsättningar och som reducerar deras vitalitet och självständighet.
Prevention. Det räcker inte med att värdera några få utvalda riskfaktorer; det gäller att regelbundet analysera den enskilda äldre personens samlade riskfaktorprofil.
Pedagogik: Tidsbristen leder till bristande överblick även hälsosituationen och behandlingen. Detta leder till bristande delaktighet och medansvar (empowerment) för patienterna och därmed till bristande compliance (följsamhet) till behandlingen.
Rekrytering: Många landsting har stor brist på läkare i primärvården. I en del landsting är upp till 50 % av ordinarie tjänster obesatta och upprätthålls av stafettläkare samt läkare under utbildning. Den rådande arbetsmiljön i primärvården motverkar rekrytering av läkare.

Tidspressen i primärvården i kombination med bristande utbildning i geriatrik, brist på geriatriska team och en olämpligt utformad journalföring innebär att äldre personer med komplexa hälsoproblem ofta får en onödigt låg medicinsk kvalitet och utsätts för onödiga risker. Dagens problem är dock bara en föraning om vad som kommer fram till 2035 – SCBs prognoser anger en c:a 80 % ökning av antalet 85+ under dessa 15 år. Det finns därför ett mycket stort behov av en genomgripande reformering av primärvården och detta arbete måste påbörjas omgående i form av experimentella utvecklingsverksamheter, som får stor frihet att utforma verksamheten på ett mer ändamålsenligt sätt än idag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s