Etisk prövning före politiska beslut

Idag publicerade Dagens Nyheter artikeln ”Våra yrken har kidnappats av ekonomernas modeller” skriven av ordförandena för Lärarnas Riksförbund – Bo Jansson, Polisförbundet – Lena Niz och Läkarförbundet – Marie Wedin. Det är sorgligt att läsa författarnas uppfattning att ”Tilliten till det professionella ansvaret har ersatts av kontrollsystem som riskerat att sätta den professionella etiken ur spel och som hotar den grundläggande mänskliga kvaliteten i verksamheterna” och att detta har fått förödande konsekvenser för kvaliteten och för yrkesstoltheten. Författarna avslutar med att betona det goda omdömet som en av de viktigaste egenskaperna i yrkesutövande. Omdöme är svårt att mäta och kan bara erövras genom utbildning och erfarenhet.

Den politiska och ekonomiska top-down-styrningen har tagit över vårdsektorn med en intensitet som vi aldrig sett tidigare. Den andra vidstående artikeln, ledaren i dagens nummer av Dagens Nyheter, illustrerar ett av en lång rad exempel på den pågående top-down-styrningen. Ledarens rubrik är ”Vår rätt att välja fel” och diskuterar Socialstyrelsens pågående ”livsstilsscreening”: ”Den som söker hjälp för en halsfluss eller vrickad fot förväntas svara på frågor om sin sötsakskonsumtion. Frågebatteriet ser lite olika ut i olika landsting. På många håll är ersättningssystemet utformat så att det tickar ut pengar till vårdcentralen när doktorn ställt ”rätt” frågor, hur fel de än är i sammanhanget. Det finns mycket, både praktiskt och etiskt, att invända mot detta närmast patologiska sätt att samla in data. Sammantaget är det onödigt, olämpligt och ovärdigt”. Ledaren argumenterar övertygande för den enskildes integritet och rätt att slippa bli föremål för oombedd screening av levnadsvanor.

Frågan är vad det beror på att politiker, administratörer och ekonomer anser sig ha rätt styra vården utan gedigen medicinsk kompetens? Det borde vara självklart att alla beslut som rör vårdens förutsättningar, t.ex. organisation, journalsystem, personalens arbetssätt etc, sker i nära samråd tillsammans med de personer som arbetar där och blir föremål för en regelbundet upprepad kritisk prövning av resultaten. Jag tror att de flesta skulle uppskatta en sådan modell och detta borde inte ha någon större partipolitisk laddning.

Medicinska interventioner måste föregås av godkännande av etikprövningsnämnd. För ett sådant godkännande krävs bl.a. noggrann uppföljning av resultat av interventionen med hjälp av vetenskapliga metoder. Varför måste inte politiska beslut föregås av sådant etiskt godkännande med krav på vetenskaplig uppföljning?