Tid för klinisk analys och handläggning i öppna vårdformer

Tid klinisk analysI Sjukhusläkaren 2015, nr 1: sid 34 har jag skrivit vidstående artikel ”Tid för klinisk analys”. Det är frapperande att konsultationstiderna hos läkare i öppna vårdformer är så korta i vårdsystemet. Frågan är vilken annan samhällssektor som hanterar komplicerade problem (poliser, arkitekter, jurister etc) skulle finna sig i att verksamheten helt styrs av ”beställningar” som dessutom till stor del är inriktade på utförande av viss mängd vård under en viss tid (process, volym) och inte på effekterna av vård över tid hos de enskilda personerna (resultat). I primärvården i Sverige är konsultationstiden ofta 15-30 minuter, som i enstaka fall kan förlängas till 45 minuter. Denna korta konsultationstid är dock betydligt längre än i andra länder, t.ex. Storbritannien, Japan och Sydkorea. Man kan verkligen förundra sig över att ett öppenvårdsbesök hos vårdpersonal med avgränsade arbetsuppgifter, t.ex. medicinska specialister (kardiolog, hematolog, reumatolog etc) som olika vårdyrkesgrupper (sjukgymnast, dietist, fotvårdare etc), ofta kan ta 30-60 minuter, medan ett besök hos generalistorienterade läkare (t.ex. allmänmedicin, geriatrik) för bedömning av en persons samlade hälsosituation, såväl etablerade sjukdomar/skador som riskfaktorer, inklusive bedömning av psykosocialt sammanhang, information om olika slags möjliga undersöknings- och behandlingsmetoder samt journaldokumentation bara ”får” ta 15-30 minuter. Orsaken till detta ”beställningssystem” är att verksamheten nästan helt är skattefinansierad och ”det anses behövas” en begränsning (ransonering) för att allokerade resurser skall räcka till. Men tänk om beställningssystemet i själva verket motiverar sitt syfte? Tänk om de korta konsultationstiderna hos läkare i öppna vårdformer är en viktig delförklaring till de många risker och problem som ofta föreligger hos personer med komplexa hälsoproblem, särskilt äldre personer, och att detta totalt sett fördyrar vården?

Värdebaserad vård – varför så bråttom?

Värdebaserad vård – varför så bråttom?_Sida_1 Värdebaserad vård – varför så bråttom?_Sida_2 Värdebaserad vård – varför så bråttom?_Sida_3Idag publicerade Läkartidningen på sin website http://www.lakartidningen.se vår vidstående artikel ”Värdebaserad vård – varför så bråttom?”, skriven av läkarkollegorna Bengt Järhult, Eric Secher och mig. Artikeln är en replik i den pågående debatten om värdebaserad vård som pågår i Läkartidningen. Vi trycker bl.a. på att det vetenskapliga underlaget för att ersätta det starkt kritiserade styrsystemet ”New Public Management” (NPM) med den nya modetrenden från USA kallad ”Värdebaserad vård” är mycket svagt. Värdebaserad vård har inte testats experimentellt i Sverige, utan har fr.a. beskrivits i ekonomisk facklitteratur från Harvard Business School och professor Michael Porter, t.ex. i en bok från 2006 med rubriken ”Redefining Health Care: Creating Value-Based Competition on Results”. Vi frågar oss varför ≈ 25 år med NPM (som också infördes utan vetenskapligt underlag) nu måste ersättas snabbt med ”Värdebaserad vård”, utan att invänta resultatet av Svenska Läkaresällskapets pågående omfattande genomgång och utan en föregående förutsättningslös parlamentarisk utredning om vårdens framtida styrning, inkluderande ett uppdrag till SBU att granska det samlade vetenskapliga underlaget innan modellen införs, analogt med hur interventioner på individnivå hanteras. Vilken etisk princip gör att beslutsfattare kan införa interventioner på gruppnivå på ett sätt som vore otänkbart på individnivå? Vad legitimerar detta förfaringssätt? Skulle en forskningsetisk kommitté godkänna denna intervention på människor?