Matvanor 2018-1Matvanor 2018-2

Dagens Medicin publicerade i veckan min vidstående artiklel ”Landstingens utbildningar i samtal om matvanor är otillräckliga och troligen ineffektiva”. De aktiva länkarna framgår av webversionen: Klicka här .

Mat/närings-relaterade hälsoproblem är mycket vanliga i hälso- och sjukvården. Trots detta är precisionen i analysen av en patienternas mat mat/närings-intag respektive deras näringstillstånd ofta mycket svag på de flesta håll i vårdsystemet och inskränker sig i regel till bedömning av vikt, viktutveckling över tid och beräkning av body mass index (BMI). Hela handläggningen inriktas tyvärr ensidigt på intaget av mat/näringsämnen och ofta knappast alls på omsättningen av mat/näringsämmen; det är ju balansen mellan intaget och omsättningen som är avgörande. Tänk om vi tillämpade samma ytliga analysnivå för andra medicinska problemområden som t.ex. diagnostik och behandling av anemi eller hjärtarytmi?

Regeringen tog bort den medicinska specialiteten ‘Klinisk nutrition’ 2006, vilket innebär att det sedan 12 år inte finns någon medicinsk specialitet som håller ihop ämnesområdet klinisk nutrition, fr.a. ur metodolgisk synvinkel. Utredningen av både övervikt/obsitas och undernäringstillstånd tillämpar samma undersökningsmetoder:

  • Kroppssammansättning: Bestämning av kroppsvikt och fördelningen av kroppsvikten på fett och icke-fett, samt dess utveckling över tid (dual energy x-ray absorptiometry, DXA eller biolektrisk impedans-analys, BIA).
  • Fysisk funktion: Bestämning av fysisk funktionsprofil, t.ex. muskelstyrka (dynamometer) och kondition (cykelergometri).
  • Hunger/aptit och mättnad: Bestämning via skattningsskalor.
  • Matintag: Bestämning av intag av mat och näringsämnen (matdagbok följt av näringsvärdesberäkning via datorprogram).
  • Energiomsättning: Bestämning av energiomsättning i vila (indiekt kalorimetri eller prediktionsekvationer) och vid fysisk aktivitet (aktivitetsdagbok följt av beräkning av physical activity level, PAL).
  • Biokemi/metabolism: Bestämning av laboratorieprover med relevans för näringstillståndet (blodprover, t.ex. analys av blodstatus, glukoshomeostas, albumin, njurfunktion, grad av systemisk inflammation, vissa hormoner som thyroideahormoner, vissa vitaminer som B12, folat och vit D samt mineraler som järn och calcium).

Det stora antalet myndighets-rapporter inklusive ”vägledningar” och till och med en föreskrift (SOSFS 2014:10) Klicka här har inga förutsättningar att få effekter i vårdsystemet, eftersom läkare och vårdpersonal har så svag metodutbildning i ämnesområdet Klinisk nutrition. Hänvisar till min artikel ”Klinisk nutrition – stora uppgifter kräver kraftsamling” publicerad i Läkartidningen 2007, som tyvär är lika aktuell idag, 11 år senare:  Klicka här

Landstingens pågående projekt med utbildning av personal i samtal om matvanor har en primärpreventiv profil, utan tydlig koppling till analys av patienternas näringstillstånd integrerat med deras allmänna hälsotillstånd. För att bli mer effektivt och långsiktigt uthålligt borde sådan utbildning ingå i en samlad utbildning i klinisk nutrition, samt borde med fördel flyttas till universitet och högskolor.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s