Vårdkrisen – en onödig artefakt?

ArtefaktDagens Medicin publicerade denna vecka vår vidstående artikel med rubriken ”Vårdkrisen är egentligen en onödig artefakt”, skriven av mig och 30 andra läkare, alla inom ”Nätverket mot olämplig styrning av hälso- och sjukvården”. Klicka här. En stor del av alla lagar, förordningar och politiskt baserade ”satsningar” som avser ledning och styrning av hälso- och sjukvården under de senaste decennierna har varit olämpliga:
• de har i regel saknat vetenskaplig och empirisk evidens
• de står ibland i strid med riksdagens enhälligt antagna prioriteringsplattform från 1997
• de har inte lett till något systematiskt, transparent lärande av utfallet över tid, dvs om avsedda resultat uppnåtts eller om negativa effekter inträffat
• de har bidragit till att stora ekonomiska resurser (skattemedel) använts med onödigt dåliga resultat, dvs. en omfattande kapitalförstöring

Den pågående vårdkrisen är omfattande:
Primärvård: En stor del av alla läkartjänster i primärvården är vakanta och upprätthålls av läkare under utbildning (ST-läkare) och stafettläkare.
Sjukhus: De självstyrande landstingen har sedan många år successivt lagt ned vårdplatser på sjukhus. Enligt OECD har Sverige sedan flera år tillbaka lägst antal vårdplatser på sjukhus per capita i Europa. Detta leder till att de flesta (alla?) akutmottagningar och sjukhus är överbelastade, vilket i medför långa väntetider på akuten, att patienter ofta läggs in som överbeläggningar eller som satellitpatienter på ”fel” avdelning och skrivs ut alltför tidigt i alltför instabilt skick till en primärvård i kris. Till detta ska läggas den aktuella bristen på sjuksköterskor som vill arbeta i landstingen och som gör att många vårdplatser inte kan hållas öppna. Enligt en nationell undersökning av SVT Nyheter publicerad 161211 var 5-16 % av alla återstående vårdplatser stängda då: Klicka här
Kommunala äldreboenden: De självstyrande kommunerna har under åren 2000-2014 lagt ned 33 % av antalet platser i särskilda boenden (SÄBO) för äldre personer. Detta innebär att de äldre personer som idag beviljas biståndsbeslut för SÄBO har avsevärt sämre hälsotillstånd än tidigare och att boendetiden (överlevnadstiden) från inflyttningen därför minskar. I Stockholm är medelöverlevnaden efter inflyttning på SÄBO idag under ett år, en del uppgifter anger 6-8 månader. Detta innebär att SÄBO förändras från boende till palliativ vårdverksamhet.

Till detta ska läggs att arbetssätten ofta är ineffektiva och att journalerna är olämpligt utformade för att användas för patienter med kroniska sjukdomar, särskilt flera samtidiga hälsoproblem, vilka är vårdens vanligaste patienter.

Allt fler lokala protester framförs runt om i landet. Läkare och andra vårdyrkesgrupper protesterar mot orimliga arbetsförhållanden, som innebär stora risker för patienterna och arbetsmiljöproblem för personalen. De som protesterar riktar sin kritik och vädjan om åtgärder till det politiska och administrativa system som idag har i uppdrag att leda och styra sjukvården. Dilemmat är att det är den olämpliga styrningen som i hög grad medverkat till/utlöst den pågående krisen – som därmed kan betraktas som en artefakt.
Inget talar för att det går att lösa vårdkrisen med liknande metoder som framkallat den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s