Sjukvård som lärande organisation

Bild

Jag skrev vidstående krönika i Sjukhusläkaren 2014; nr 2, sid 25 med rubriken ”Sjukvården försummar att vara en lärans organisation”.

Hälso- och sjukvård samt omsorg handlar mycket om pedagogik: att samla in, processa och kommunicera fakta/information om de enskilda personernas hälsosituation, hur den utvecklas över tid och effekter av aktuella och tidigare försök till olika slags behandlingar. Detta illustreras av begrepp som ”lärande organisation”, ”kunskapsorganisation”, ”evidens-baserad vård” etc. Dilemmat är att denna grundbult inte blivit systematiskt omsatt i den praktiska sjukvården och omsorgen. Många faktorer bidrar till detta, bl.a. att staten ansvarar för undervisning och forskning (= kunskapsförvaltning och kunskapsproduktion) genom universitet och högskolor, medan landstingen och kommunerna ansvarar för den praktiska sjukvården och omsorgen.

Det bristande sambandet mellan undervisning/forskning och praktisk vård/omsorg illustreras t.ex. av att landstingen inte har något system för regelbunden fortbildning av personalen. För läkare gäller att undervisning/handledning och kunskapskontroll sker fram till erhållen specialistkompetens, men därefter erbjuder eller kräver arbetsgivarna varken utbildning eller kunskapskontroll. Den fortbildning som sker arrangeras till helt övervägande del av läkemedelsindustrin, vilket är ett uppenbart dilemma. Många läkare och andra vårdyrkesgrupper är ambitiösa och studerar på sin fritid, men ur systemsynvinkel kan man inte betrakta sjukvården och omsorgen som en ”lärande organisation”. I artikeln intill ger jag flera andra exempel.

Om ”man” vill, är det enkelt att utveckla sjukvården och omsorgen till en lärande organisation, men det förutsätter genomgripande förändringar av bl.a.
• fortbildning av personalen
• organisation av vård/omsorg
• journalföring
• personalens arbetssätt
• återföring av statistik till de enskilda vårdenheterna. Exempel på detta är sammanställningar av vårdkonsumtion, återinläggningar efter utskrivning från sjukhus, avvikelserapporter, läkemedelsbiverkningar, kvalitetsindikatorer och mycket annat. Hur sådana sammanställningar kan göras och presenteras bör klargöras samtidigt med att man beslutar om insamling av sådana uppgifter

En central aspekt på lärandet och en lärande organisation är kritiskt granskad uppföljning av hälsoutveckling över tid, dvs fokus på resultatet av olika behandlingar/åtgärder hos de enskilda personerna. Detta har avgörande fördelar för både vårdtagare och vårdgivare:
• För vårdtagarna (patienterna): Goda förutsättningar för betydligt bättre vårdkvalitet och delaktighet/medansvar (empowerment) över tid än hittills.
• För vårdgivarna (personalen): Arbetet blir mer intressant och meningsfullt om det hänger ihop över tid.

Vad väntar vi på?

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s